Rawrflickan

menar inte att vara så där läskigt nere ibland, men känslorna är ju som de är, precis som tankarna..

jag vet att jag borde bry mig, och jag ber om förlåtelse för att främlingen i mig inte känner så..

Och där kom det. Slaget nedanför bältet, och mina läppar vågar inte röra sig. Det enda som hörs och existerar i min hjärna är sveket. Sviken av famnen som jag litade på skulle finnas där att krypa in i när åskan dundrade. Och nu regnar det i mitt göteborgshjärta, för mina tankar tillhör ju bara mig. Eller är de verkligen mina, när jag inte känner igen mig själv längre...? Känslokraschar och tårbomber som exploderar i mig. Varför ramlar himlen ner på mig, när allt jag ville var att nå den? Jag ville bara nå den...

Med blod som känner igen varandra här hemma, får känslor och tankar tryckas in i en liten låda. Golvet skaver genom madrassen, och imorgon kommer min rygg att gråta. Bit ihop nu, för allt handlar inte om dig. Jag vet.. Godnatt jordklotet och Guds lilla myrfarm.

Ja såhär kan man se ut medan myggor äter upp huden på en, mitt i skogen med en syster som vinglar med kameran och säger åt en att stå still. MYGGORNA MÖRDAR MIG JU!

haha..

om ni inte ser vad som står, säg till.

Jag har ett hål i mig. Ett hål som leder till svåra leenden och blickar till lilla söta jag från -97. Då brann elden i mig, i form av lycka. Nu är jag endast en främling i spegeln som ser trött ut. En främling vars tankar bränner fler och fler hål i mig. Lungorna sprakar av luft som tar slut, och hjärtat brister för femhundrade gången den här veckan. Och ord borde hållas inlåsta i huvudet, när människor reagerar på dem med tårar. Jag behöver inga mer anklagelser, för att anklaga mig gör jag så bra själv.

"Monsters are real, and ghosts are real too. They live inside us, and sometimes, they win."

- Stephen King.

Känner att jag ganska tidigt in i bloggandet vill förklara namnet på min blogg. Miss Joe, syftar på att jag ända sedan jag var liten har varit en pojkflicka. Och på min födelsedag, den 27e mars, är det den "internationella joe-dagen", en dag där alla som är missnöjda med sitt namn kan kallas för Joe. Det var bara det jag ville säga.

Det här är från och med nu, ännu ett ställe i internets universum där jag tänker skriva av mig. Allting som existerar i mitt hjärta och i mitt huvud får en egen plats här.

Världen tappade en ängel, för mer än ett år sedan. Och smärtsamt leende blickar ber mig släppa alla tankar. Men om jag släpper den jag blivit idag, vad har jag då kvar?

Hallå alla guds myror. Här kommer min femtioelfte blogg, som förhoppningsvis kommer vara populärare än spindlar. På tal om spindlar, så fanns det en söt lurvig massiv sak (sarkasm? nej, nej..) som klättrade i köksfönstret. Om den tar sig in på mitt rum är det väldigt synd om alla Göteborgare som får stå ut med regn.. Om man tror på sånt, det vill säga.